onsdag 30 juni 2010

Internet men inget kylskåp på Vidadigatan 70

Hej hej
Nu har jag flyttat. Jag har lämnat tryggheten hos Camala och flyttat in i en sliten och varm lägenhet på vidadigatan här i Baku. Så det positiva är att numera har jag internet hemma (och mycket lägre hyra). Det negativa är att kylskåpet inte funkar. Men det är såklart något vi sak försöka göra nåt åt så fort som möjligt. Imorgon kväll ska vi träffa hon som äger lägenheten och snacka lite hyra och sånt och hon har kanske koll på vad man sak göra med kylskåpet. Annars sitter det en liten lapp här med ett telefonnummer till nån som utför service på tvättmaskiner och kylskåp och liknande så man kanske borde ringa honom. Låta någon som kan azeriska eller bättre ryska än mig att sköta det. Men löst kommer det nog bli i alla fall.
Annars är väl allt som vanligt här i Baku. Vi sitter ensamma på kontoret om dagarna och gör lite grejer. Igår pratade jag med Olle på Skype om bokföringen och så har jag pillat lite med den idag också. Det var roligt att se Olle och Gustav där i Uganda. Vi får ha ett skypeparty hela klassen någon gång. Klassfest över internet.
Igår lyckades jag för första gången bli lite bränd i solen. Inte så farligt, bara lite röd om axlarna. Vi var ute i solen vid två på dagen, vilket jag brukar undvika vanligtvis, så då tog det väl rätt rejält. Vi satt i en park och träffade Aysel, en jättecool azerisk tjej som bland annat jobbade med Y-Peer, en organisation som utbildar om HIV/AIDS. Det var verkligen roligt att träffa henne och höra vad de gör för nåt! Hon jobbade även med Azerbajdzjans FN-förbund och hade varit i Sverige och hälsat på. Mycket cool tjej, som stod upp mot sin familj när de inte ville låta henne åka till Georgien när hon skulle utomlands första gången.
Senare på dan hängde jag lite med Anar, även det i solen så det bidrog nog till mina röda axlar. Han är snäll och jag tänkte utnyttja honom till att lära mig lite bättre ryska. Han berättade när vi var vid Bulevar att ibland kommer poliserna och säger till och småbråkar med par som sitter och pussas på bänkarna i parken. Vilket skitland.

måndag 28 juni 2010

Bad och bilkrasch

Igår var vi ock badade! Det var riktigt skönt att få doppa sig efter två varma veckor här i Baku. För åtta manat fick man ett plastbord med stolar till att sitta vid på stranden. Det blåste skönt vid vattnet och vi hade med oss mat och öl och det var riktigt mysigt. Men på vägen dit så fick vi värsta bucklan på bilen. En kille i en annan bil prejade oss, av misstag dock, på vägen inte långt från stranden. Syntes inte ett smack på hans bil men vår blev rätt tillbucklad på ena bakdörren. Som tur var gjorde ingen sig illa eller nåt och killen i den andra bilen lovade att betala för skadorna. Vi mötte upp honom senare på kvällen och dividerade och lämnade bilen.
Men om man bortser från det så var det en riktigt bra dag igår. Vattnet var lite salt men inte värre än att man kunde simma under vattnet med öppna ögonen och fick man lite i munnen kände man att det smakade lite olja. Det var massa folk. Tyvärr hade jag inte med mig min kamera.
Midsommarafton firade vi inte så stort, vi åt jordgubbar och glass nere vid havet bara. Väldigt goda jordgubbar. I lördags hängde vi lite med Camala då bjöd hon oss på typ sill och potatis så lite midsommarstämning fick man allt.

fredag 25 juni 2010

Olja

Igår kväll tog vi oss en sväng till strandpromenaden, som så många andra kvällar. Vattnet såg väldigt inbjudande ut när folk gick och strosade med fötterna i det så Hanna bestämde sig för att prova. Såhär i efterhand är jag väldigt glad att jag inte gjorde samma sak för oj så oljiga hennes fötter blev! Kaspiska havet är fullt av olja och Hannas stackars fötter blev svarta och klibbiga. Äckligt värre, lukten av olja och klibbighet.
På tal om olja i vattnet på jobbar Camala som jag bor hos på bp. Hon har en bp-mugg hemma.
När Hanna sen skulle försöka tvätta av fötterna med mina inhandlade våtservetter (väldigt bra att ha här) fick jag öva min ryska lite när killen bredvid oss började prata. Tyvärr var han nästan lika dålig på ryska som jag så vi förstod inte varandra jättebra kanske. Men varför tror alla här att vi är yngre än vad vi är? Afag gissade att vi var 17 och 18. Och jag har väldigt svårt att bedöma åldern på folk här också så jag har givit upp det lite.
Igår träffade vi tre personer från EVS, utan att riktigt veta varför men de var trevliga. Två av dom jobbade med IDP-barn och hade engelska- och franskalektioner för dem och tog med dem på utflykter. Verkade väldigt vettigt, bra jobb.
Annars har vi inte gjort så jättemycket. Vi är ensamma på kontoret som vanlig och Aynur och Rena är i Istanbul. I tisdags träffade vi dom som vi ska bo med. De verkar väldigt trevliga och det var massa folk hemma hos dom och åt och hade trevligt. Bland annat Vibeke som jobbar på språkuniversitetet med skandinaviska studier. Mycket trevlig och intressant kvinna.
Vi har även fått veta att vi bara ska ha ett seminarie på summer university istället för tre. Men det känns väl okej.
Nu ska jag försöka komma på vad jag ska göra idag. Tjipp och hej. Och glad midsommar!

tisdag 22 juni 2010

WARD

Igår så tog vi oss en sväng förbi WARD:s (Women's association for rational development) kontor och hälsade på lite. Anna som var praktikant här förra året gjorde en del av sin praktik där, och de verkar rätt sugna på att vi också ska göra det.
Det verkar som en väldigt bra organisation som gör många vettiga grejer. De har bland annat givit ut en bok om könsroller i azeriska traditioner och en bok med porträtt av olika framstående azerbajdzjanska kvinnor. De har även ett projekt för flyktingar och IDP:s där de bland annat lär dem deras rättigheter. Detta tyckte jag lät jätteintressant och hoppas verkligen att det är något man skulle kunna få vara med på litegrann! En annan otroligt bra sak de har är en mödravårdsskola. Gravida kvinnor for komma dit och lära sig allting man behöver veta om graviditet och nyfödda bebisar. De har läkare som kommer dit och pratar men bara det att de får komma och träffa andra gravida kvinnor och utbyta erfarenheter med den är otroligt viktigt! Annars blir de ofta hemma och isolerade, av många ses graviditeten som en sjukdomsperiod. Men här får de komma ut och träffa andra gravida och lära sig massa bra grejer! Jag blir så glad när jag ser projekt som detta. Det här är tredje året de har skolan och i slutet av varje år har de en bebisträff. Förra året hade det varit 16 bebisar! Tänk vilket kaos.

Leyla i mödravårdskolans rum

måndag 21 juni 2010

Livet i en gammal sovjetstat flyter på

Bor man i en gammal sovjetstat så är en sak man kan vänta sig att se på många ställen tivolin! I många av de länder jag varit i så finns det kvar gamla parker från sovjettiden med gamla slitna karuseller blandade med lite nyare modeller. Även andra grejer som riktar sig till barn är mycket större här än i Sverige, som till exempel dockteatrar.

I lördags när jag var på väg hem mötte jag Camala och hennes lille släkting. de hade varit hos optikern på dagen och hans ögon var dåliga så nu skulle han piggas upp med lite karuseller. Han fick åka ett gungande skepp och sen en eldriven liten bil medan jag och Camala satt på en bänk och pratade och tittade på folk. Det var massa små pojkar som ville åka bilarna. Till sist kom det en liten rosaklädd tjej, med rakat hår som alla andra småtjejer här, och sprang fram fort som attan till en bil och vägrade gå ur den. Sen körde hon runt ett bra tag och var så gullig och glad.


Igår var vi på picknick i botaniska trädgården tillsammans med folk från couch surfing. Det var en bra blandning mellan azerier och folk från andra länder och alla var väldigt schyssta. Det var helt enkelt en bra picknick. Vi åt massa mat och spelade maffia.


Sen gick vi till kontoret och hängde för att träffa Pervana men efter ett par timmars väntan ringde hon och sa att hon inte kunde komma. Jag har inte så mycket emot den azeriska tidsuppfattningen eller att bestämma möten i sista sekunden eller att möten kanske inte alls blir av. Jag tror jag passar in här på det sättet. Säger man klockan ett så är det lugnt om man kommer vid halv tre. Ingen stress här inte.


Och ja, jag och Aynur kollade lite på kronprinsessans bröllop. Även azerisk tv visade lite bilder från vigseln.

lördag 19 juni 2010

Кавказская пленница

Om en halvtimme är det dags för kronprinsessans bröllop hemma i Sverige. Men jag är i Azerbajdzjan och slipper höra mer tjat om det. Det känns rätt så bra.
Det är lördag idag men vi har ändå varit en del på kontoret. Jobbade lite och pratade med Pervana om vårt boende. Hon säger att hon tycker det är okej att vi flyttar men att hon är orolig att vi ska missa den azeriska kulturen om vi bor med européer. Men det kändes lite som att hon inte alls tyckte om att vi flyttar egentligen. Men jag tror att det blir bra att vi flyttar. Jag tror inte alls vi missar så mycket kulturellt, på Pervana lät det som att vi nu bara kommer umgås med andra utlänningar. Men just det pratade jag med Aynur om igår, jag förstår inte folk som är så. Varför bo i ett land om man inte umgås med dess invånare? Självklart kommer jag umgås med azerier! Vi kommer antagligen träffa massa folk genom YUVA, Youth Center och Aynur och om jag bor med Camala eller inte tror jag inte spelar någon större roll när det gäller det. Hur mycket kultur får jag av henne egentligen? Förutom lite överbeskydderi möjligtvis. Pervana pratade om att vi måste umgås med azerier för att vara ett slags föredöme för de azeriska tjejerna och visa på att man kan vara självständig tjej. Men då menar jag att det är just vår självständighet som gör att vi gärna flyttar. Jag är inte bekväm att vara gäst hemma hos någon i sju månader, jag vill ta hand om mig själv och inte behöva någon som väntar uppe för att låsa upp dörren för mig när jag kommer hem. Jag vill känna att jag bor nånstans på riktigt under den tiden jag är här.

fredag 18 juni 2010

Bilder!

Nu har jag då äntligen tagit med mig kamerasladden till kontoret så nu kan jag lägga upp lite bilder! fick veta igår att det är förbjudet att ta bilder i tunnelbanan, men jag ska försöka smygfota lite i helgen för vissa av stationerna är väldigt fina. Stationen jag går av vi varje morgon på väg till kontoret, İçərişəhər, har en inte jättefin kopia av muren till gamla stan uppbyggd. Lite kitchig sådär. Men Nizami och 28 maj är fina med mosaiker och grejer.
Igår var en bra dag, vi var som sagt och kollade på en lägenhet. Och på eftermiddagen gick vi och fikade med Aynur och en vän till henne. Efter det gick vi på ett möte med AEGEE Bakı och pratade lite om deras sommarskola de ska ha. Medlemmar från AEGEE i andra länder kommer hit under två veckor och lär sig lite azeriska och om azerisk kultur. Hanna och jag ska antagligen hålla i lite workshops eller liknande där. Ska bli intressant. Känns bra att ha fått sin första konkreta uppgift.

Aynur och Hanna utanför Youth Center där vi träffade killarna från AEGEE

Efter mötet tog vi oss upp över Baku och gick lite i en park med utsikt över staden. Där uppe fanns människor som blev dödade 20 januari 1990 begravda. Tidigare hade människor som dog i självständighetskampen 1918 varit begravda där uppe, men när Sovjet kom byggde de en park över gravarna. Och så 1990 kom det nya gravar med nya nationella hjältar.




Utsikt över Baku


Hanna och Aynur


Min bästa vän här på kontoret.

Nu ska jag och Hanna sticka iväg och luncha med Line från norska ambassaden.

torsdag 17 juni 2010

Grattis Anna-Maria!

Ja idag fyller min syster år. Grattis på dig Anna!
Vi har nyss varit en sväng på norska ambassaden och registrerat att vi är i landet. Efter det tryckte jag i mig massa lunch så nu är jag så mätt så!
Vi har varit och kollat på en lägenhet idag. Jag trivs ju egentligen hos Camala, hon är jättesnäll mot mig och så men om hyran är samma som förra året så är det väldigt dyrt. Och att känna sig som en gäst i sju månader är inte heller något jag är helt bekväm med. Så vi var och kollade på en lägenhet där en tysk tjej och en till skulle flytta ut så två rum skulle bli lediga. Det var en charmigt sliten fyra där det bodde några andra utländska ungdomar. Det fanns vatten hela dagen och hyran var inte hög. Såååå fint, jag vill jättegärna bo där! Men hur ska jag säga det till Camala? Hon är ju så gullig och snäll mot mig, känns ju elakt att flytta. Men lägre hyra och nära till kontoret vore ju så najs.

Igår kväll var ju ut och åt och tog några öl med två norska och en amerikansk tjej. Det var mycket trevligt, även om jag inte riktigt kan förstå grejen med att bo här ett år och bar umgås med andra utlänningar. Men de var snälla och roliga men två av dem flyttar hem snart.

onsdag 16 juni 2010

Fyrverkerier

Igår var första dagen vi satt på kontoret och gjorde något, Hanna och jag. Vi kollade upp saker och mejlade runt. Fick en del gjort i alla fall. Sen visade Aynur oss gamla stan (jag kommer nog lägga upp bilder senare). Sen gick vi till Bulevar och kollade in havet och människorna som gick runt. Bulevar är strandpromenaden här i Baku. Rent och nybyggt. Människor som vandrade fram och tillbaka. Sen fick vi träffa Pervana för första gången. En väldigt trevlig kvinna som tydligen gått ner massa i vikt tack vara en akupunkturpiercing vid ena örat. Intressant. Enligt henne funkade det bra. Tillsammans med henne och Annika gick vi till Mirvarı, en uppstajlad resturang i sovjetstil alldeles vid havet, och åt en trevlig middag med Heidi. Heidi arbetar som lärare i norska på ett universitet här men flyttar en snart. Två år har hon bott här men nu är det dags att lämna Baku.
Även ikväll ska vi träffa norrmän. Eller rättare sagt norskor, vi ska möta en tjej som heter Line och gör praktik på Norges ambassad. Hon verkar trevlig och skulle ta med sig en vän som också var norsk och lärare. Kan nog bli en trevlig kväll med lite tips om Baku och liknande.
Men tillbaka till gårdagskvälen. Som jag nämnde igår så var det en helgdag, och detta firades stort på strandpromenaden! Man hade smällt upp en scen med artister och det var folk överallt. Annika, Pervana och jag försökte ta oss en rask promenad längst med havet men vid scenen var det proppfullt med människor och svårt att komma förbi. Men vi lyckades och när vi skulle åka hem började det dundra för fullt. Det var fyrverkerier. Och inte var de små eller några, nej nej det var en monstershow som höll på säkert en halvtimme. Detta är någon som slagit mig här i Baku. Mycket är renoverat och nygjort och de flesta affärer du ser är dyra. Armani och Gucci. Det läggs ofantliga summor på ett fyrverkeri på en helgdag folk inte verkar veta vad den firar. Men samtidigt vet man att landet har ett stort problem med internflyktingar och 49 % av landets befolkning lever under fattigdomsnivån. Prioriteringarna i det här landet känns helt skeva! Bara här inne i Baku kan man tydligt se skillnaden mellan centrum och där människor bor och lever på riktigt. Jag blir så ledsen när jag ser detta. Allt är bara fasader och yta. Men folk är trevliga.

tisdag 15 juni 2010

Baku, 15 juni

Idag är dagen som vår praktik officiellt börjar men här i Azerbajdzjan är det helgdag så folk är lediga. Även igår var det helg, men vad det är helgdagen firar verkar man inte vara säker på. Är det för att fira att den förre presidenten räddade landet eller är det militärdagen? Eller kanske både och? Är det två olika helgdagar eller är den två dagar lång eller är måndagen kanske en klämdag? Så mycket betyder alltså firandet för folk i allmänhet här, man vet inte vad man firar, bara att man är ledig. Vi använde den lediga måndagen till att sova ut efter att ha kommit fram mitt i natten och sen efter en sväng upp på kontoret så tog vi Renas bil ut till ett hotell vid Kaspiska havet och åt lunch. Vi fick en plats i skuggan och maten var god så det var mycket trevligt. Vi satt länge där och pratade, både allmänt och om Yuvas arbete. Annika berättade om en feministisk sommarskola som ska hållas och vi ska kolla upp möjligheterna för mig och Hanna att följa med till Batumi och delta tillsammans med människor från hela södra Kaukasus, varav 7 härifrån Azerbajdzjan. Det skulle vara mycket spännande och vi pratade om att även ta ett besök i Zugdidi då när man ändå är i trakten. Jag hoppas det blir att vi kan följa med.
Resan hit till Baku gick bra och smidigt utan större krångel. Strax före tio i söndags morse möttes Hanna, Klara och jag på Arlanda. Konstigt nog kände jag mig inte speciellt nervös. Efter lite väntan och en del hej då-sms så gick vi på planet mot Istanbul. Vid incheckningen hade vi bett om att få platser bredvid varandra men det hade vi inte fått. Jag fick sitta mellan två killar som reste med varandra men mest sov och såg på film hela resan. Det var en smärtfri resa på två och en halv timme ungefär med god mat (som alltid när man flyger med Turkish Airlines) och en dålig film. Jag fick dock någon kort sekunds ångestvåg över mig, jag tror jag insåg hur lång tid sju månader verkligen är, men det gick snabbt över och jag var glad igen.
Istanbuls flygplats sägs vara den dyraste i världen, men vi köpte inget. Istället letade vi oss fram till vår gate och satte oss och väntade. Efter en timme eller så började det bi dags för mig och Hanna att gå genom den sista säkerhetskontrollen och lämna Klara. Det kändes tråkigt att lämna henne där helt ensam men hon klarar sig ju och vi kommer ses ett par gånger under de här sju månaderna.
Även resan mellan Istanbul och Baku tog ungefär 2 timmar och än en gång var maten god och än en gång fick vi inte sitta bredvid varandra. Väl framme i Baku skulle vi gå igenom passkntrollen och där kom resans enda problem, om dock ett litet ett. Vi ställde oss i kön för utländska medborgare och efter att ha väntat när människor med azeriska pass trängt sig fram till disken var det min tur att gå fram. Kvinnan i båset kollade på fotosidan av mitt pass och såg inte helt missnöjd ut. Hon bläddrade sedan vidare och fick syn på mitt armeniska visum. Lääääänge betraktade hon det, utan att slänga en enda glimt på mitt azeriska visum, sen tog hon mitt pass och gick iväg en stund. Var borta ett tag och kom och kollade argt igenom passet och kollade på mitt azeriska visum och grymtade några frågor. Tillslut kom jag igenom. Sen kom Hanna efter. När vi stod och väntade på våra väskor kom passkontrollanten fram än en gång och tittade på mitt visum. Men sen var det klart! Vi fick våra väskor och jag hann prata ryska med en taxichaufför innan vi hittade Aynur och Rena och blev skjutsade in till stan. De lämnade av mig och Camala som jag bor hos och jag fick tvätta mig och sova. I lägenheten där jag bor finns det bara vatten vid nio på morgonen och vid nio på kvällen så man måste planera in sina duschningar. Och duscha vill man göra ofta i den fuktiga värmen. Resten av dagen får man ta vatten som finns upphällt i badkaret om man vill tvätta sig eller så.
Nu sitter jag på Yuvas kontor och ska ta och börja kolla upp lite grejer och så. Det är tydligen väldigt dött här på somrarna men jag ska försöka komma igång med något nu så snart som möjligt!

Ha det fint, jag skriver någon gång igen.

onsdag 9 juni 2010

Enköping

Nu har jag påbörjat min resa och lämnat Malmö. Känns konstigt att jag inte ska komma tillbaka dit på 7 månader, jag kommer sakna både staden och människorna. Men sju månader går väl fort.
än så länge är jag bara i Enköping med mamma, men på söndag åker vi. Jag var till Stockholm igår och köpte några sista saker till packningen och hämtade ut mitt och Hannas visum. 13 juni till 13 september är de giltiga, sen får vi förlänga. De är väldigt trevliga på ambassaden här i Sverige och de kände igen mig när jag kom. Jag antar att det inte är så jättemånga som kommer och söker visum. Annika, vår handledare från Kvinna till kvinna, sa att vad hon visste så var det inga svenskar i Baku nu.
Jag försöker att packa men jag fyller ju på med mer saker hela tiden så nu är min väska sprängfylld. Den är inte så jättestor och jag ska klämma ner böcker, papper, skor och kläder för sju månader i den. Kanske packar jag för mycket, jag vet inte. Ska försöka klämma ner skoldatorn i den på nåt sätt också.. Och jag tror jag glömt skärpet till en klänning i malmö, känns dumt. Hoppas den är snygg utan skärp också.
På lördag är folk välkomna hit till mamma och pappas hus på Daggkåpsgatan 17 i Enköping för en liten hej då-fest. Det blir till och med långväga gäster, Elina och Eira ska komma.
Nu ska jag försöka få klar den första distansuppgiften. Men jag tycker inte att finanskriser har med min praktik att göra och jag tycker att det är en tråkig uppgift. De andra uppgifterna känns lite mer relevanta för praktiken. Men den måste göras och jag ska försöka göra den nu.
Vill bara som avslutning säga att Hanna, Klara och jag ska blogga lite för Östgruppen medan vi är borta. Lite mindre personligt än vad jag kommer att skriva här då alltså. Den bloggen hittar ni HÄR