Det var längesen jag skrev i bloggen nu. Det beror framförallt på att vi inte längre har internet hemma (vi har inte betalat räkningen), inget internet på Yuvas kontor och vi har inte varit så mycket på WARD så de få gångerna jag haft tillgång till internet har jag inte riktigt haft ro att sätta mig ner och skriva.
En hel del har hänt sen sist. Förra veckan till exempel var späckad med födelsedagar. På onsdagen fyllde Caroline och Basia år, på torsdagen fyllde Elin och Lotta år hemma i Sverige, på fredagen var det min tur och på lördagen Emins.
Den 25 november visade vi film på Yuvas kontor. Vi såg Kvinnornas krig och det kom runt tio personer. Jag tycker att det var ett ganska lyckat evenemang. Trots att diskussionerna efter filmen inte behandlade temat så tycker jag ändå att de var väldigt givande och intressanta.
Men nu till den senaste veckan:
Onsdagen inledde jag med att gå upp i ottan och gick till tågstationen förföljd av en snubbe i bil som försökte övertala mig att hoppa in. Klara hade sagt att hon och Madis skulle komma med tåget från Tbilisi klockan sju på morgonen. Så jag var där klockan sju. Och väntade, väntade, väntade. Vid halv elva eller när det var så kom tåget. Men det var rätt skönt att sitta och se på soluppgången så jag var inte sur.
Samma kväll skulle jag ha min första diskussionsgrupp för killar på Yuva. Jag hade fått ut informationen till rätt mycket folk och ett par stycken hade anmält sig att komma. Så Klara, Madis och jag satt beredda med kakor och te på kontoret. Ingen kom. Inte helt oväntat men klart jag blev besviken. Jag vet inte hur jag ska lyckas övertala azeriska killar att kvinnors rättigheter och jämställdhet är intressant även för dem... Så efter en lång väntan gick vi och åt istället och sen svängde vi förbi Ottos där Basia hade sin födelsedagsöl. Det var massa folk och väldigt trevligt.
Torsdagen ägnade vi åt att kolla runt i Baku lite. Vi käkade på Great Wall som är så jäkla bra och nog det enda stället i Baku där man kan få tofu. Räkchipsen var lite av en besvikelse men inte huvudrätten. Attans vad smaskigt det var.
På fredagen var det dags för fest. Jag väcktes av Ieva som gav mig fina presenter och sedan ägnades största delen av dagen åt städning. Framåt kvällen kom gästerna och jag måste säga att det blev en lyckad fest. Det var många jag inte kände igen och det var trevligt att träffa nytt folk. Chachan och chokladcigarrerna höjde feststämningen ett extra snäpp.
Morgonen efter släpade vi oss upp tidigt och åt tårta på IRFSs kontor och sen gick vi hem och åt bakispizza, som är brukligt dagen efter en stor födelsedagsfest. Ingen i hushållet orkade ta itu med städningen (situationen är fortfarande den samma). Lördagen var som sagt Emins födelsedag och vi var bjudna på fest i gamla stan hemma hos hans vän som jobbar för OSCE. Det var en ganska liten men mycket trevlig tillställning. Vi fick färskpressad granatäpple- och apelsinjuice och massa kyckling och takterrassen på huset hade en underbar utsikt. Under denna tillställning fick jag även träffa Emin Milli, en av bloggarna jag skrev om i förra inlägget. Alla har talat så väl om honom, nästan så att jag inte trodde på det, men det visade sig vara alldeles sant. Han är en otroligt trevlig person och söt som en tecknad mullvad. Han berättade en del om sina upplevelser i fängelset och det skämtades om åsnedräkten och Adnans fiolspelande.
I söndags var vi på Statoils julfest för nordiska medborgare i Baku. Där insåg jag hur mycket mer religiöst det norska julfirandet är en det svenska. Det pratades om Jesus, sjöngs psalmer, bads borsdbön och ungarna dansade till en låt av Carola. Inte vad jag hade förväntat mig på en svensk julfest. Det bjöds på risgrynsgröt och lite kött och sen blev det pepparkakor och dans runt granen. Det gav mig inte någon vidare julstämning, men jag lyckades i alla fall sno med mig ett par pepparkakor som jag ska äta i min ensamhet på julafton. Klara hade med sig både Kalle Anka och Karl-Bertil Jonsson till mig så nu är julen räddad.
I måndags gjorde vi en utflykt och såg någonting man borde se när man är i Azerbajdzjan; lervulkanerna i Gobustan. Efter buss- och taxiresor var vi framme i Gobustan och hittade två gubbar villiga att köra oss till vulkanerna. Så Hanna, Klara, Madis och jag trängde ihop oss i baksätet på en Lada och kördes i hög fart på knappt existerande vägar till vulkanerna. jag hade hört att de inte skulle vara så imponerande men det var faktiskt väldigt coolt. Lera som bubblade. Jag råkade sjunka ner i halvstelnad lera och smutsa ner mina skor ordentligt. Sen åkte vi hem. Jag tog rätt många bilder så det kommer komma upp lite här på bloggen snart.
Nu sitter jag hemma hos Hanna och vi ska snart gå till Human Rights House för att delta i tredje dagen av WARDs filmfestival på temat våld mot kvinnor. Vi var där igår också men hade redan sett två av de tre filmerna och den tredje var på azeriska.. Bättre lycka idag hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar