Nu har jag firat min första jul utan familjen. Skypade dock med dom från kontoret på julafton. Det var roligt att se dom och Alma var så söt och duktig och bytte blöja på Mia.
Julafton firades hemma på Vidadi küc. 70 tillsammans med amerikaner. Jag hade lagat massa julmat, vilket uppskattades av alla. Även av katterna som fick köttfärs och varsin köttbulle.
Nu är det min sista riktiga vecka i Baku. Jag sitter på WARDs kontor och jobbar lite på min text. Vet inte riktigt vad de förväntar sig av den men jag hoppas att den är okej. Tänkte försöka ha den klar till imorgon. Jag hade tänkt att komma hit på måndag och säga hej då lite men fick veta nu att de är nyårslediga då. Så det blir till att säga hej då imorgon.
Jag har än en gång påmint Pervana om ett intyg för min praktik hos Yuva, men fortfarande inget svar. Jag hoppas att jag får ett innan jag åker. Måste be Shahla här på WARD om ett också.
Tidigt på fredag morgon kommer äntligen Elina! Sen blir det nyårsfirande.
måndag 27 december 2010
tisdag 21 december 2010
Jobba jobba jobba
Jag sitter på WARDs kontor och har arbetsuppgifter! Efter ett halvår i Azerbajdzjan med sjuka mängder dötid har jag äntligen fått något att göra. Jag har en vecka på mig att ändra texten i en projektansökan att passa som bakgrundsfakta i en sharing report om mödravårdsskolan. Inte alltför svårt men kräver ändå lite tankeverksamhet och kreativitet som jag känner var länge sedan jag använde mig av.
Det är full rulle här på kontoret. Inte bara jag har något att göra, de andra är upptagna med en av Gender Expert Groups trainings. Training på kontoret betyder lyxig lunch även för mig upptäckte jag igår. Helt plötsligt fick jag en bricka med soppa, sallad, ett stort bröd, kyckling, pommes och ayran. Lyx! Dock orkade jag inte äta allt så jag brydde mig inte om soppan och brödet. Fick även höra att vi ska få ännu smaskigare lunch idag. Om jag vill kan jag göra mitt arbete hemifrån men vi har för tillfället inget internet och här får man ju lunch så jag sitter här och jobbar på. Lyssnar på Sveriges Radios webbradio. Eftersom vi är tre timmar före här är det alldeles lagom att lyssna på P3s morgonpasset. Precis som när jag åker till jobbet hemma i Sverige.
I lördags rörde jag ihop mitt livs första pepparkaksdeg. Efter lite letande hittade jag malna nejlikor och sirap hade jag fått från Emin så det gick som en dans. Och så i söndags kom Celia över med en kavel och hon, Caroline och jag bakade ut pepparkakorna och kokade knäck. Knäck med mandel, mitt livs första nu när jag kommit över allergin. Allt blev riktigt bra och riktigt gott! Det bakades igelkottar, järvar, krokodiler, igloos, Ilhams mustasch, Azerbajdzjans karta (dock utan Naxçıvan), hjärtan, gubbar, gummor och kameler. Idag har jag ett par pepparkakor med mig i väskan som jag ska bjuda mina kära kollegor på.
Nu borde jag komma igång och jobba lite. Igår fick jag även skriva av en text från papper till dator för Shahla glömt usb-minnet hemma och texten behövdes direkt. Det var en lagom mjukstart på mitt arbete. Känns lite synd dock att jag åker om två veckor, nu när jag äntligen har fått lite att göra.
Det är full rulle här på kontoret. Inte bara jag har något att göra, de andra är upptagna med en av Gender Expert Groups trainings. Training på kontoret betyder lyxig lunch även för mig upptäckte jag igår. Helt plötsligt fick jag en bricka med soppa, sallad, ett stort bröd, kyckling, pommes och ayran. Lyx! Dock orkade jag inte äta allt så jag brydde mig inte om soppan och brödet. Fick även höra att vi ska få ännu smaskigare lunch idag. Om jag vill kan jag göra mitt arbete hemifrån men vi har för tillfället inget internet och här får man ju lunch så jag sitter här och jobbar på. Lyssnar på Sveriges Radios webbradio. Eftersom vi är tre timmar före här är det alldeles lagom att lyssna på P3s morgonpasset. Precis som när jag åker till jobbet hemma i Sverige.
I lördags rörde jag ihop mitt livs första pepparkaksdeg. Efter lite letande hittade jag malna nejlikor och sirap hade jag fått från Emin så det gick som en dans. Och så i söndags kom Celia över med en kavel och hon, Caroline och jag bakade ut pepparkakorna och kokade knäck. Knäck med mandel, mitt livs första nu när jag kommit över allergin. Allt blev riktigt bra och riktigt gott! Det bakades igelkottar, järvar, krokodiler, igloos, Ilhams mustasch, Azerbajdzjans karta (dock utan Naxçıvan), hjärtan, gubbar, gummor och kameler. Idag har jag ett par pepparkakor med mig i väskan som jag ska bjuda mina kära kollegor på.
Nu borde jag komma igång och jobba lite. Igår fick jag även skriva av en text från papper till dator för Shahla glömt usb-minnet hemma och texten behövdes direkt. Det var en lagom mjukstart på mitt arbete. Känns lite synd dock att jag åker om två veckor, nu när jag äntligen har fått lite att göra.
lördag 11 december 2010
Internet och igelkottar hos GFDM
Nu har vi internet på kontoret! Äntligen! Och inte bara internet, vi har en igelkott också! Stackaren. Jag har tidigare sett hur igelkottar säljs i burar på gatan här i Baku och idag skulle de som jobbar här på gfdm (youth center) bara svänga ut i några minuter. Och så kom de tillbaka med en igelkott! Den lille stackaren. Jag gick ner till affären och köpte kattmat så han ska ha något att äta.
Så nu sitter den stackaren här i sin bur. Jag tycker synd om den. Ska försöka titta till den så ofta jag kan.
Just nu pågår det en training for trainers här på kontoret. Det är Madlena och Lika från Avantgard i Abchazien som är här och lär azeriska tjejer lite om sexuell och reproduktiva rättigheter och hälsa. Verkar vara intressant. Dock är det på ryska så jag hänger inte med riktigt. Men deltagarna verkar nöjda.
Filmfestivalen med WARD i veckan gick bra, trots att jag fick se samma film varje dag. Men det var på önskemål av publiken, de ville se något som handlade om Azerbajdzjan och det kan jag ju förstå. I onsdags var det en grupp studenter där som livligt diskuterade filmerna. Dock måste jag säga att jag blev väldigt ledsen av mycket av det de sa. Som till exempel när en kille sa att man inte kan skyllde trafficing på sexköparna, att de inte har något ansvar. Jag blev så jävla förbannad, hur kan man inte se sambandet? Och att feminist är något slags skällsord här. Inte ens kvinnor som arbetar med kvinnors rättigheter och har åsikter som jag skulle kalla feministiska vågar kalla sig feminister. Nej nej, det är något fult, någon som hatar alla män och antagligen är lesbisk också. Jag hoppas flera vågar följa Aynurs exempel, lära sig mer om feminism och våga kalla sig feminist.
Så nu sitter den stackaren här i sin bur. Jag tycker synd om den. Ska försöka titta till den så ofta jag kan.
Just nu pågår det en training for trainers här på kontoret. Det är Madlena och Lika från Avantgard i Abchazien som är här och lär azeriska tjejer lite om sexuell och reproduktiva rättigheter och hälsa. Verkar vara intressant. Dock är det på ryska så jag hänger inte med riktigt. Men deltagarna verkar nöjda.
Filmfestivalen med WARD i veckan gick bra, trots att jag fick se samma film varje dag. Men det var på önskemål av publiken, de ville se något som handlade om Azerbajdzjan och det kan jag ju förstå. I onsdags var det en grupp studenter där som livligt diskuterade filmerna. Dock måste jag säga att jag blev väldigt ledsen av mycket av det de sa. Som till exempel när en kille sa att man inte kan skyllde trafficing på sexköparna, att de inte har något ansvar. Jag blev så jävla förbannad, hur kan man inte se sambandet? Och att feminist är något slags skällsord här. Inte ens kvinnor som arbetar med kvinnors rättigheter och har åsikter som jag skulle kalla feministiska vågar kalla sig feminister. Nej nej, det är något fult, någon som hatar alla män och antagligen är lesbisk också. Jag hoppas flera vågar följa Aynurs exempel, lära sig mer om feminism och våga kalla sig feminist.
onsdag 8 december 2010
Födelsedagar, fest och finbesök
Det var längesen jag skrev i bloggen nu. Det beror framförallt på att vi inte längre har internet hemma (vi har inte betalat räkningen), inget internet på Yuvas kontor och vi har inte varit så mycket på WARD så de få gångerna jag haft tillgång till internet har jag inte riktigt haft ro att sätta mig ner och skriva.
En hel del har hänt sen sist. Förra veckan till exempel var späckad med födelsedagar. På onsdagen fyllde Caroline och Basia år, på torsdagen fyllde Elin och Lotta år hemma i Sverige, på fredagen var det min tur och på lördagen Emins.
Den 25 november visade vi film på Yuvas kontor. Vi såg Kvinnornas krig och det kom runt tio personer. Jag tycker att det var ett ganska lyckat evenemang. Trots att diskussionerna efter filmen inte behandlade temat så tycker jag ändå att de var väldigt givande och intressanta.
Men nu till den senaste veckan:
Onsdagen inledde jag med att gå upp i ottan och gick till tågstationen förföljd av en snubbe i bil som försökte övertala mig att hoppa in. Klara hade sagt att hon och Madis skulle komma med tåget från Tbilisi klockan sju på morgonen. Så jag var där klockan sju. Och väntade, väntade, väntade. Vid halv elva eller när det var så kom tåget. Men det var rätt skönt att sitta och se på soluppgången så jag var inte sur.
Samma kväll skulle jag ha min första diskussionsgrupp för killar på Yuva. Jag hade fått ut informationen till rätt mycket folk och ett par stycken hade anmält sig att komma. Så Klara, Madis och jag satt beredda med kakor och te på kontoret. Ingen kom. Inte helt oväntat men klart jag blev besviken. Jag vet inte hur jag ska lyckas övertala azeriska killar att kvinnors rättigheter och jämställdhet är intressant även för dem... Så efter en lång väntan gick vi och åt istället och sen svängde vi förbi Ottos där Basia hade sin födelsedagsöl. Det var massa folk och väldigt trevligt.
Torsdagen ägnade vi åt att kolla runt i Baku lite. Vi käkade på Great Wall som är så jäkla bra och nog det enda stället i Baku där man kan få tofu. Räkchipsen var lite av en besvikelse men inte huvudrätten. Attans vad smaskigt det var.
På fredagen var det dags för fest. Jag väcktes av Ieva som gav mig fina presenter och sedan ägnades största delen av dagen åt städning. Framåt kvällen kom gästerna och jag måste säga att det blev en lyckad fest. Det var många jag inte kände igen och det var trevligt att träffa nytt folk. Chachan och chokladcigarrerna höjde feststämningen ett extra snäpp.
Morgonen efter släpade vi oss upp tidigt och åt tårta på IRFSs kontor och sen gick vi hem och åt bakispizza, som är brukligt dagen efter en stor födelsedagsfest. Ingen i hushållet orkade ta itu med städningen (situationen är fortfarande den samma). Lördagen var som sagt Emins födelsedag och vi var bjudna på fest i gamla stan hemma hos hans vän som jobbar för OSCE. Det var en ganska liten men mycket trevlig tillställning. Vi fick färskpressad granatäpple- och apelsinjuice och massa kyckling och takterrassen på huset hade en underbar utsikt. Under denna tillställning fick jag även träffa Emin Milli, en av bloggarna jag skrev om i förra inlägget. Alla har talat så väl om honom, nästan så att jag inte trodde på det, men det visade sig vara alldeles sant. Han är en otroligt trevlig person och söt som en tecknad mullvad. Han berättade en del om sina upplevelser i fängelset och det skämtades om åsnedräkten och Adnans fiolspelande.
I söndags var vi på Statoils julfest för nordiska medborgare i Baku. Där insåg jag hur mycket mer religiöst det norska julfirandet är en det svenska. Det pratades om Jesus, sjöngs psalmer, bads borsdbön och ungarna dansade till en låt av Carola. Inte vad jag hade förväntat mig på en svensk julfest. Det bjöds på risgrynsgröt och lite kött och sen blev det pepparkakor och dans runt granen. Det gav mig inte någon vidare julstämning, men jag lyckades i alla fall sno med mig ett par pepparkakor som jag ska äta i min ensamhet på julafton. Klara hade med sig både Kalle Anka och Karl-Bertil Jonsson till mig så nu är julen räddad.
I måndags gjorde vi en utflykt och såg någonting man borde se när man är i Azerbajdzjan; lervulkanerna i Gobustan. Efter buss- och taxiresor var vi framme i Gobustan och hittade två gubbar villiga att köra oss till vulkanerna. Så Hanna, Klara, Madis och jag trängde ihop oss i baksätet på en Lada och kördes i hög fart på knappt existerande vägar till vulkanerna. jag hade hört att de inte skulle vara så imponerande men det var faktiskt väldigt coolt. Lera som bubblade. Jag råkade sjunka ner i halvstelnad lera och smutsa ner mina skor ordentligt. Sen åkte vi hem. Jag tog rätt många bilder så det kommer komma upp lite här på bloggen snart.
Nu sitter jag hemma hos Hanna och vi ska snart gå till Human Rights House för att delta i tredje dagen av WARDs filmfestival på temat våld mot kvinnor. Vi var där igår också men hade redan sett två av de tre filmerna och den tredje var på azeriska.. Bättre lycka idag hoppas jag.
En hel del har hänt sen sist. Förra veckan till exempel var späckad med födelsedagar. På onsdagen fyllde Caroline och Basia år, på torsdagen fyllde Elin och Lotta år hemma i Sverige, på fredagen var det min tur och på lördagen Emins.
Den 25 november visade vi film på Yuvas kontor. Vi såg Kvinnornas krig och det kom runt tio personer. Jag tycker att det var ett ganska lyckat evenemang. Trots att diskussionerna efter filmen inte behandlade temat så tycker jag ändå att de var väldigt givande och intressanta.
Men nu till den senaste veckan:
Onsdagen inledde jag med att gå upp i ottan och gick till tågstationen förföljd av en snubbe i bil som försökte övertala mig att hoppa in. Klara hade sagt att hon och Madis skulle komma med tåget från Tbilisi klockan sju på morgonen. Så jag var där klockan sju. Och väntade, väntade, väntade. Vid halv elva eller när det var så kom tåget. Men det var rätt skönt att sitta och se på soluppgången så jag var inte sur.
Samma kväll skulle jag ha min första diskussionsgrupp för killar på Yuva. Jag hade fått ut informationen till rätt mycket folk och ett par stycken hade anmält sig att komma. Så Klara, Madis och jag satt beredda med kakor och te på kontoret. Ingen kom. Inte helt oväntat men klart jag blev besviken. Jag vet inte hur jag ska lyckas övertala azeriska killar att kvinnors rättigheter och jämställdhet är intressant även för dem... Så efter en lång väntan gick vi och åt istället och sen svängde vi förbi Ottos där Basia hade sin födelsedagsöl. Det var massa folk och väldigt trevligt.
Torsdagen ägnade vi åt att kolla runt i Baku lite. Vi käkade på Great Wall som är så jäkla bra och nog det enda stället i Baku där man kan få tofu. Räkchipsen var lite av en besvikelse men inte huvudrätten. Attans vad smaskigt det var.
På fredagen var det dags för fest. Jag väcktes av Ieva som gav mig fina presenter och sedan ägnades största delen av dagen åt städning. Framåt kvällen kom gästerna och jag måste säga att det blev en lyckad fest. Det var många jag inte kände igen och det var trevligt att träffa nytt folk. Chachan och chokladcigarrerna höjde feststämningen ett extra snäpp.
Morgonen efter släpade vi oss upp tidigt och åt tårta på IRFSs kontor och sen gick vi hem och åt bakispizza, som är brukligt dagen efter en stor födelsedagsfest. Ingen i hushållet orkade ta itu med städningen (situationen är fortfarande den samma). Lördagen var som sagt Emins födelsedag och vi var bjudna på fest i gamla stan hemma hos hans vän som jobbar för OSCE. Det var en ganska liten men mycket trevlig tillställning. Vi fick färskpressad granatäpple- och apelsinjuice och massa kyckling och takterrassen på huset hade en underbar utsikt. Under denna tillställning fick jag även träffa Emin Milli, en av bloggarna jag skrev om i förra inlägget. Alla har talat så väl om honom, nästan så att jag inte trodde på det, men det visade sig vara alldeles sant. Han är en otroligt trevlig person och söt som en tecknad mullvad. Han berättade en del om sina upplevelser i fängelset och det skämtades om åsnedräkten och Adnans fiolspelande.
I söndags var vi på Statoils julfest för nordiska medborgare i Baku. Där insåg jag hur mycket mer religiöst det norska julfirandet är en det svenska. Det pratades om Jesus, sjöngs psalmer, bads borsdbön och ungarna dansade till en låt av Carola. Inte vad jag hade förväntat mig på en svensk julfest. Det bjöds på risgrynsgröt och lite kött och sen blev det pepparkakor och dans runt granen. Det gav mig inte någon vidare julstämning, men jag lyckades i alla fall sno med mig ett par pepparkakor som jag ska äta i min ensamhet på julafton. Klara hade med sig både Kalle Anka och Karl-Bertil Jonsson till mig så nu är julen räddad.
I måndags gjorde vi en utflykt och såg någonting man borde se när man är i Azerbajdzjan; lervulkanerna i Gobustan. Efter buss- och taxiresor var vi framme i Gobustan och hittade två gubbar villiga att köra oss till vulkanerna. Så Hanna, Klara, Madis och jag trängde ihop oss i baksätet på en Lada och kördes i hög fart på knappt existerande vägar till vulkanerna. jag hade hört att de inte skulle vara så imponerande men det var faktiskt väldigt coolt. Lera som bubblade. Jag råkade sjunka ner i halvstelnad lera och smutsa ner mina skor ordentligt. Sen åkte vi hem. Jag tog rätt många bilder så det kommer komma upp lite här på bloggen snart.
Nu sitter jag hemma hos Hanna och vi ska snart gå till Human Rights House för att delta i tredje dagen av WARDs filmfestival på temat våld mot kvinnor. Vi var där igår också men hade redan sett två av de tre filmerna och den tredje var på azeriska.. Bättre lycka idag hoppas jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)