Valtider

Det har börjat bli kallare här i Baku. Det är kanske 15 grader på dagarna. Jag har börjat inse att jag aldrig kommer vara varm under vintern här. Det blir ju kallare hemma i Sverige om vintrarna, men där vet man i alla fall att man kan bli varm när man kommer hem. Men här är det kallt inne i lägenheterna också så man kommer gå runt i konstant kyla ett tag. Men jag reser ju här ifrån i januari innan det blir som kallast.

Det blir tyvärr inga bilder här i bloggen på ett tag, min sladd för att lägga över bilderna från kameran till datorn är borta. Vladic misstänker att han kan ha tagit den men hittar den inte. Men vi får väl leta rejält någon dag, den kan ju inte ha försvunnit från lägenheten. Om inte någon couch surfare tagit den, men det tror jag inte.

Om mindre än två veckor, den 7 november, är det val här i Azerbajdzjan. Man märker inte mycket av valrörelsen. Det kan ju dels bero på att vi inte har någon tv så jag har ingen aning om vad som händer på azerisk tv. Man ser lite valaffischer ute på stan här och där, men inte så många och människor verkar inte bry sig om dom. På Vladics fråga "Vad är det där?" (pekandes på en valaffisch uppsatt på dörren) svarade vår lokala brödtants man "Papper". De flesta butiker i området med uppsatta affischer verkar inte ha någon koll på vem det är på affischen, och de bryr sig inte heller. På tv får kandidaterna 20 sekunder var att säga sina budskap, vilka verkade väldigt roliga om man ska döma efter mina azeriska vänners skratt.

Såhär före valet kom lägligt nog en skandal involverande en av de oppositionella tidningarnas redaktör. En sexskandal. Skammen har tvingat honom att fly till Turkiet. Vad var det då som var så skamligt och skandalöst? Redaktören hade blivit smygfilmad av en hemlig kamera när han hade sex med sin frus brorsdotter (eller någon sån släktrelation, det är inte riktigt säkert vem hon är). Men det är inte det faktum att han är otrogen mot sin fru eller att han är släkt med tjejen som har skapat den stora skandalen. Nej det är att filmen, som lagts ut på facebook, innehåller otraditionellt sex. Otraditionellt sex, vad är det tänkte vi när vi fick höra om det och vi föreställde oss något väldigt fantasifullt och kreativt. Det otraditionella är att han, en azerisk man, ger henne oralsex. Så omanligt! Så skamligt! Sånt anstår inte en kaukasisk man!
Jag och Ieva har haft äran att se denna skandalomsusade film. Våra vänner från Institute for Reporters Freedom and Security visade oss den över två timmar långa dvdn (som vi dock snabbspolade ibland) på sitt kontor. Om någon skulle få för sig att se filmen för sexets skull skulle de nog bli besvikna, den är ganska händelselös, men den är intressant att se för att veta vad skandalen är om och för att höra dialogen dem emellan. Utan vår översättare hade det varit totalt ointressant. Men jag måste säga att jag tycker lite synd om den här azeriska redaktören. Han fick inget som helst gensvar från tjejen trots sina ansträngningar och efteråt bad hon om pengar till skor och mutor till sina lärare. Det var nog bland de sorgligaste filmer jag sett, på flera sätt. Den visar på så mycket som är fel i det azeriska samhället idag. Dels det att en man inte kan ge oralsex och den helt snea synen på kvinnors sexualitet, men också hur korrupt utbildningssystemet är och att man faktiskt kan ligga sig till det man vill ha.

När sexskandalfilmen lades upp på facebook, i en kraftigt förkortad version, taggades många från oppositionen i den. Bland annat våra vänner som vi hängt med i helgen. De är två smarta killar, två revolutionärer. Vid det förra valet gjorde BBC en film om en av dem; How to plan a revolution. Väldigt intressanta killar att hänga med, men det är hemskt att höra om hur de har blivit misshandlade och satta i häkte bara för att de tillhör oppositionen. Nu är det som sagt snart val igen. Men det verkar vara lugnt, ingen förväntar sig några större oroligheter eller försök från oppositionen. Men man vet ju aldrig, i de lugnaste vatten...