Äntligen tillbaka

Det var ett tag sen jag skrev något här i bloggen. Det beror framför allt på att jag inte suttit vid internet någon längre stund på ett bra tag.
Men nu är vi i alla fall tillbaka i Baku efter fyra veckors resa. Först var vi i Georgien i två veckor. Där åkte vi upp till Svaneti och klättrade upp för ett berg. Inte hela vägen dock, vi är lite lata. Och Klara var lite sjuk. Men det var en sjukt najs utsikt i alla fall. Jag hade tyvärr glömt batteriet till min kamera i laddaren i Tbilisi så det blev inga bilder för mig. Men det var bland de vackraste utsikter jag någonsin sett.
Efter Svaneti åkte vi tillbaka till Tbilisi där vi träffade några av organisationerna som Kvinna till kvinna arbetar med. De verkar som riktigt vettiga organisationer som är fokuserade och gör bra saker så det var väldigt roligt att träffa dom.
När vi promenerade gatan fram en kväll i Tbilisi så var det någon som ropade på oss, så jag vände mig om och såg en tjej jag kände igen men inte riktigt kunde placera. Det var Evi, en av deltagarna från AEGEE Bakus sommarskola. Att springa på henne och hennes vänner var en riktig lyckoträff, de var roligt folk att hänga med resten av tiden i Georgien. 20-åriga killar som fotade och sjöng och hade en pappa som bjöd mig och Klara på världens starkaste chacha.

Tbilisi

Efter Georgien drog Hanna och jag vidare till Istanbul. Där träffade vi folk från Helsinki Citizens Assembly och åkte ut till Sile utanför Istanbul för en veckas seminarie på ett hotell. Det var väldigt intressant, bra ordnat och kul folk och vi fick mat tre gånger om dagen. Fina grejer. Kvällarna spenderades med trevligt umgänge med de andra deltagarna.
när helgen kom åkte vi in till Istanbul igen och deltog i hca:s 20-årsfirande. Det firades med seminarier och middag och allt var väldigt trevligt.
När de flesta andra deltagarna åkte hem till sina respektive hemländer så stannade jag och Hanna i Istanbul. Det var dags för vår lediga vecka. På onsdagen slöt Elin upp från Sverige och det blev ett par dagar fyllda med regn, raki och turkisk snabbmat. Väldigt trevligt.

Istanbul

Så jag har haft 4 bra veckor men det var även väldigt skönt att komma hem till Baku igen. Här möttes jag av världens bästa sambos som bjöd på hemgjorda pickles innan vi drog oss ut och firade vår återförening med ett par öl. Jag saknade dem verkligen när jag var borta, jag tror att jag kanske bor med världens bästa personer.
Veckan efter vår hemkomst har varit ganska fullspäckad. På måndagen, tisdagen och onsdagen var Annika, Christine, Lena, Gunilla och Vadim här från Sverige och höll i en workshop tillsammans med Kvinna till kvinnas partner här i Azerbajdzjan. Det var verkligen intressanta dagar och kul att få träffa folk från de olika organisationerna. På tisdagen höll jag och Hanna i en presentation om Yuva, som faktiskt gick väldigt bra, och sedan tog Pervana med oss ut på middag. Och det var inte middag på vilket ställe som helst, det var på ett bröllopspalats! Jag har aldrig sett något liknande. Det var dock inget bröllop, bara familjer som firade 1- och 9-årsdagar och liknande, men det gjorde mig sugen att bli bjuden på ett azeriskt bröllop. Synd att jag inte känner någon som ska gifta sig nu snart. Och herregud vad mycket (och god) mat vi fick.
Torsdagen ägnade jag åt att läsa EU:s diskrimineringslagstiftning och på fredagen var vi med på en konferens för att uppmärksamma 10-årsdagen av resolution 1325. Det var massa kvinnor där från olika organisationer och massa folk höll tal. Det pratades väldigt mycket men det var inte mycket som blev sagt. Kändes väldigt mycket Azerbajdzjan.
I lördags höll Togrul, Hanna och jag i en workshop om diskriminering. Det var en del av FARE:s kampanj fotboll mot rasism. De flesta deltagarna kom från AEGEE och jag tycker nog att det hela gick rätt bra. Jag var dock lite trött för dagen före hade vi haft ett rooftop cocktail party hemma hos oss. Vladic har fyllt 26 så vi ställde till med fest på taket. Väldigt trevligt.
Även lördagskvällen ägnades åt fest. Denna gången hemma hos Daniel, Carolyn och Amanda. Det var fullt med folk och trots min och Ievas plan att bara stanna en timme blev vi kvar till långt in på natten.
Så igår, söndagen, var min första lediga dag sen vi kom hem. Jag ägnade den åt att sova länge och sedan bege mig ut för att träffa Xaqani. Han är en vän till Aynur som vi var och badade med en gång. Trevlig kille som har massa att göra nu för han jobbar med det stundande valet.
Nu sitter jag på WARD:s kontor och gör inte så mycket alls för vi vet inte vad vi har att göra. Så jag passar på att använda internet till att skriva här och ladda upp lite bilder på facebook. Tyvärr kan jag inte hitta min sladd till kameran så jag har ingen möjlighet att lägga in mina senaste bilder på datorn. Men jag hoppas den kommer till rätta snart. Vladic tror att han kanske kan ha tagit den men vi hittar den inte.