Röra

Det händer så mycket här på YUVA. Speciellt saker som vi inte får reda på. Idag när jag kom till kontoret såg vårt bord som vi brukar sitta och arbeta vid ut såhär:

Och köket såhär


Det ska renoveras här på kontoret, göra det mer till ett riktigt kontor och ta bort "hemmakänslan" som finns här nu. Vi har funderat lite på om de hade tänkt tala om för oss när renoveringen ska börja så vi vet när vi inte kan vara här. Men tydligen inte. Så nu sitter jag här i röran och försöker planera mina diskussionskvällar för killar. Får se om det kommer någon och kör ut mig under dagen eller om jag kan sitta här. Imorgon ska vi i alla fall vara på WARD så då är det lugnt.

Sex - en manlig rättighet?

Jag blir så arg. Riktigt förbannad och det blir jag faktiskt inte ofta. Och dessutom uppgiven, jag vet inte hur jag ska tackla problemen jag ser här.
Det verkar vara någon slags allmän uppfattning här att sex är nån typ av manlig rättighet som de har rätt att utkräva som de vill. Kvinnosynen här är så sjuk på så många sätt och man tror på så många myter gällande sexualitet. Låt mig ta ett exempel som gör mig så arg.
Tjejer i Azerbajdzjan får inte ha sex före äktenskapet.
Killar i Azerbajdzjan får ha sex före äktenskapet.
Den allmänna uppfattningen här är att killar behöver sex, tjejer behöver inte sex.
Även om en tjej vill ligga med sin pojkvän så är det många som inte gör det. Om det skulle komma ut skulle folk, inklusive hennes familj och vänner, anse att hon är en hora. Men killarna tjatar, de har ju inget att förlora på det. När tjejen inte vill hotar han med att gå till en prostituerad och köpa sex istället, som en slags utpressning för att såra tjejen och få henne att gå med på sex.
Om hon gör det och det kommer ut, kommer killen stanna hos henne då? Det är nog inte många killar här som vill vara tillsammans med en "hora".
Så då står hon där, stämplad som hora och utan kille och kommer antagligen inte bli gift vilket är det viktigaste i livet i Azerbajdzjan. Och hennes familj skäms.

Det är så mycket i det här som upprör mig, men det som gör mig argast är att killar här inte förstår vad det är jag är arg på trots mina försök att förklara. De tror att jag blir upprörd för tjejens skull, att killen sårar henne med att hota att gå till någon annan. Det är inte det det handlar om! Det jag blir arg på är att de inte ser att det är något konstigt med att hota och utpressa någon som egentligen inte vill till att ha sex med en. Det är sjukt att killar tror sig ha rätten både till sin flickväns och de prostituerades kroppar, att de har rätt att få sex av dom genom hot eller betalning. Det är så lågt, så svinigt och så jävla oetiskt att jag blir helt perplex!

Men det som verkligen får mig att tippa över och gör mig så nedslagen är att det här är killar som anser sig vara öppna, moderna, liberala, toleranta, "europeiska" eller vad de nu vill kalla det. Killar som ska stå för det nya Azerbajdzjan. Och så saknar de totalt grundläggande respekt för kvinnor som individer och varelser med en egen sexuell vilja.

Hur ska jag tackla det här? Vad kan man göra? Vad kan jag göra? Det känns så stort och så svårt så jag blir helt uppgiven.

"Höst" i Baku

Det börjar bli höst här i Baku. Det är inte längre mellan 35-42 grader dygnet runt utan temperaturen går faktiskt ner till 25 på nätterna och håller sig stax över 30 på dagarna. Och för några dagar sen kom ett fantastiskt regnväder. Ieva, Hanna och jag firade med att ta på oss långbyxor (!!) och ta en promenad i regnet. Baku känns verkligen som en helt annan stad när man kan promenera och titta upp och omkring och inte vara tvungen att hela tiden undvika den stekande solen. Vi gick till fontäntorget som var tomt på folk, för ovanlighetens skull. När vi först kom till azerbajdzjan var det här torget, som ligger precis bredvid Yuvas kontor, stängt för ombyggnad. Torget hade tidigare ett antal fontäner i sovjetstil, men dessa skulle nu bort och nya fontäner installerades. Under tiden vi var i Georgien så öppnades torget igen. Det var bra eftersom man nu slipper gå omvägen runt omkring ett plank utan kan gå tvärsöver torget. Men torgets fontäner och dekorationer är en enda röra av stilar och dålig smak. Bland annat hade man smällt upp två tjejer på torget vilka folk här älskar att fotograferas tillsammans med. Hanna har skrivit lite om det i sin blogg.
I andra änden av torget har man satt upp kolumner och fontäner i antik grekisk stil, eller vad man vill kalla det. Dessa ser hemska ut redan på håll och när man kommer närmare upptäcker man att de är gjorda av plast. En annan del av torget har en fontän med söta flodhästar runt sig, en annan har fontäner i vad folk här refererat till som modern europeisk stil. Och mitt i allt finns påskö-statyer och gatlampor i 90-talsdesign utspridda. Det är alltså en riktig röra av smaklösa saker och torget ger mig ofta en obehaglig känsla när jag sneddar över det. Men invånarna här i Baku verkar gillar det och är glada och det är väl det som räknas. Eller?


Gamla Fountain Square i sovjetstil


Nya Fountain Square i plast


Vår praktik på WARD går fint, vi har mest fått sitta med vid intervjuer av potentiella medlemmar till Gender Expert Group och givit våra utlåtanden om dessa. Det ar intressant att se hur anställningsintervjuer går till i det här landet. Jag vet inte om det beror på landet eller organisationen, men de är inte som jag skulle förvänta mig en anställningsintervju i Sverige. Vi har även haft några intervjuer med människor som vi redan vet att vi inte kommer välja till gruppen men som ändå kallats till intervju för att de inte ska bli sura. Man måste vara väldigt försiktig här med hur man nekar människor en plats i gruppen, folk tar det personligt och det kan skapa dåliga relationer mellan organisationerna och vara ett problem för fortsatta samarbeten. Folk här är lite som stora barn faktiskt och det är lustigt att se. Det skapar självklart problem i relationerna mellan organisationer i landet.
Det är väldigt trevligt att vara på WARD några dagar i veckan. Tjejerna som jobbar där är verkligen jättetrevliga och har lovat att ta med oss på utflykter. Vi får även lunch på kontoret varje dag. I går fick vi melon med ost, en kombination som verkar vara ganska vanlig här i Azerbajdzjan och som är väldigt god. Det är nog något jag tänker fortsätta med när jag kommer hem till Sverige, även om varken melonerna eller osten är lika god hemma som här.

Ikväll åker Ieva till Nepal i en vecka och jag kommer sakna henne. För att säga hej då till henne och för att hon ska komma ihåg oss på ett bra sätt medan hon är borta ska jag bjuda på paj ikväll. Jag funderar på bärpaj om jag ser killen med bärvagnen idag, annars får det bli persikor eller någon annan frukt. Vi har redan gjort äppelpaj två gånger den här veckan så äpple blir det inte i alla fall.

Till avslut kan jag nämna att min text (och bild) från sommarskolan i Batumi har kommit upp på Kvinna till kvinnas hemsida nu. Den hittar ni HÄR.

Sockerbitar

Jag hittade precis en hel kartong full med sockerbitar i städskåpet. Intressant.
Klockan är åtta och jag sitter på kontoret och har planerat att skypa lite med folk nu framåt kvällskvisten när jag är ensam på kontoret. Ska bli trevligt, har inte pratat med nån i Sverige mer än mamma och hon som ringde från polisen.
Idag är en lugn dag. Jag drällde in sent på kontoret efter att ha varit hemma och trixat med tvättmaskinen och läst lite. Här har jag mest fyllt in ansökningar och kollat runt lite annat. Men internetet går så segt så man blir lite irriterad. Jag har försökt ladda upp bilder från Lahic på facebook men får ta en i taget annars funkar det inte.
Nu sitter jag bara här och dricker vatten och äter av godiset som finns överallt här på kontoret. Msnar lite och det är ganska trevligt.
Känns som att nästa vecka börjar allvaret, då ska vi jobba på riktigt. Jag behöver att någon har förväntningar på att jag ska göra något för att få något gjort, här på YUVA känns det som att de inte riktigt bryr sig om vi gör något eller inte. Ska bli skönt att få komma till WARD två dagar i veckan.

Bra dag

Idag är det en bra dag känns det som. Förutom att de har tagit bort sängen på kontoret.
Jag började dagen med att äta bovetegröt med socker tillsammans med katterna. De fick också gröt eftersom kattmaten är slut, men de gillade det. De fick dock olja istället för socker i sin gröt men verkade glada ändå.
Sen stack jag och Hanna iväg till WARDs kontor för att snacka lite om våran praktik där. Det gick väldigt bra! De är otroligt trevliga och verkligen ambitiösa i sitt arbete. Det känns som att de faktiskt vill ha oss där och tror att vi kan bidra med något och är mer än villiga att involvera oss i deras pågående projekt. Här på Yuva jobbar vi ju mest så att vi får hitta på egna saker och driva och vi får ingen riktig insyn i organisationen, men WARD verkar vilja släppa in oss lite mer. De berättade lite vad de håller på med just nu och det verkar intressant och jag hoppas verkligen att jag kan hjälpa till. Vi bestämde att vi till att börja med ska vara där måndagar och tisdagar från 9.30.
När vi lämnade det lyckade mötet tog vi bussen in till stan och tog lite lunch. Sen slank vi upp på kontoret och jag ringde Nordea för att få min kod. Koden jag fick förra gången funkade inte, jag antog att jag kom ihåg den fel, så de beställde en påminnelse på den till mig och jag skulle ringa idag för att få den. När jag ringde så hade de två koder åt mig där. Samma kod men två brev. Och det var inte alls i närheten av koden de sa till mig förra gången, fastän det här bara skulle vara en påminnelse och inte en ny kod. Så antagligen gav de mig fel kod förra gången och min riktiga kod låg kvar och väntade på mig, därför fanns det två brev med den nu. Knas! Men ja ja, nu har jag en kod i alla fall. Och jag hade fått tillbaka pengarna in på kontot. Det känns bra.
En bra dag helt enkelt. Ikväll ska vi träffa Rena, hoppas det också blir bra. Och vid tio ska vi få mat lagad av couch surfarna som bor hos oss.

Lahic

Nu är Hanna och jag tillbaka på kontoret som har varit utlånat i två veckor. Numera finns det en säng här, kan ju vara bra om man behöver ta sig en liten tupplur någon dag.
Jag sitter och laddar upp bilder på Facebook från vår helg i Lahic. Lahic är en liten by i bergen som är känd för sin produktion av kopparföremål och så somrarna åker många människor dit för att komma bort från hettan i Baku. Så gjorde alltså även Hanna och jag. I fredags kväll mötte vi upp Mirzas farbror Habil och fick åka med honom den tre timmar långa bilfärden till Lahic. När vi kom dit var det svalt, så pass att man kunde sätta på sig en långärmad tröja. Kändes som en svensk sommarkväll och det var mycket behagligt. Vi fick lite mat och en nattlig tur i byn, sen sov vi. På lördagen fick vi se mer av Lahic. Byn består bara av fem gator och vi kollade runt överallt och såg gamla hus, moskéer, kopparsmedjor och ett museum. Min drömbil, Lada Niva, körde runt överallt men hästarna och åsnorna verkade passa bättre på byns kullerstensgator.



Under vår tur runt byn svängde vi in på en mattfabrik. En gång i tiden var den stor och hade uppemot 400 anställda. Nu var det bara tolv kvar. Kvinnorna på fabriken mötte oss med glädje och visade oss hur snabbt de kunde knyta mattor och jag blev inbjuden att bo med en tant som ville lära mig deras språk. I Lahic pratar man nämligen inte azeriska, man har ett eget språk som mer liknar persiska. Jag var väldigt sugen att anta erbjudandet. Men någon annan gång kanske.



Vi bodde hemma hos Mirzas familj, de var väldigt trevliga och gulliga och tog väl hand om oss. Det var verkligen skönt att få komma bort från storstan och värmen ett tag och hänga hos en familj i en liten bergsby.



Men nu är vi alltså tillbaka i Baku och värmen. Jag sitter och försöker fixa ihop en ansökan om medlemskap i UNOY åt Yuva. UNOY är ett nätverk för ungdomsorganisationer som arbetar för fred där de kan utbyta erfarenheter och kunskaper av olika slag. Verkar som en bra grej, men jag kan inte riktigt fylla i ansökan eftersom Yuva inte ger mig den information som jag behöver. Men jag har den här veckan på mig så jag hoppas Rena eller Pervana svarar på mitt mejl.

Annars är väl den stora grejen för mig här i Azerbajdzjan att jag fick mitt VISA-kort spärrat och därför lever på pengar lånade av Hanna. Någon hade skimmat mitt kort eller nåt sånt och tagit ut pengar på det i Jordanien. Nordea märkte dock det innan mig och spärrade mitt kort. För att få ett nytt skickat till mig behövde jag ju en adress här i Baku, och jag litar inte på att skicka viktiga grejer till adressen vi bor på. Så jag fick låna Razis adress. Efter ett par dagar så ringde äntligen DHL och berättade att mitt kort kommit och att jag kunde hämta upp försändelsen på deras kontor. Efter en del letande lyckades jag ta mig ut till deras kontor, tillbaka in i stan, in på ett internetcafé och ringde Nordea på Skype för att få min kod uppläst. Efter det stacka jag och Hanna iväg på ett möte och sedan la jag mina sista kontanter på en kaffe på ett trevligt kafé. På vägen tillbaka skulle jag ta ut pengar vid tunnelbanan men då funkade inte koden! Fel kod sa maskinen. Jag som var så säker på att det var den koden jag fått tidigare på dagen. Så jag tog mig tillbaka till internetcafét, ringde Nordea och bad om koden på nytt. Men då hade de slängt den och fick istället beställa en påminnelse på koden. Vilken skulle komma på tisdag! Så jag har fortfarande inte kunnat ta ut några pengar och så fort jag behöver något får jag låna av Hanna. så det var skönt att vi inte gjorde av med några pengar i helgen, det var bara resan hem från Lahic som Hanna fick betala åt mig. Så imorgon hoppas jag på att få rätt kod.

Nu ska vi nog ta oss en glass. Ikväll kommer Evelina och hälsar på från Sverige. Det ska bli trevligt.