Grattis Anna-Maria!

Ja idag fyller min syster år. Grattis på dig Anna!
Vi har nyss varit en sväng på norska ambassaden och registrerat att vi är i landet. Efter det tryckte jag i mig massa lunch så nu är jag så mätt så!
Vi har varit och kollat på en lägenhet idag. Jag trivs ju egentligen hos Camala, hon är jättesnäll mot mig och så men om hyran är samma som förra året så är det väldigt dyrt. Och att känna sig som en gäst i sju månader är inte heller något jag är helt bekväm med. Så vi var och kollade på en lägenhet där en tysk tjej och en till skulle flytta ut så två rum skulle bli lediga. Det var en charmigt sliten fyra där det bodde några andra utländska ungdomar. Det fanns vatten hela dagen och hyran var inte hög. Såååå fint, jag vill jättegärna bo där! Men hur ska jag säga det till Camala? Hon är ju så gullig och snäll mot mig, känns ju elakt att flytta. Men lägre hyra och nära till kontoret vore ju så najs.

Igår kväll var ju ut och åt och tog några öl med två norska och en amerikansk tjej. Det var mycket trevligt, även om jag inte riktigt kan förstå grejen med att bo här ett år och bar umgås med andra utlänningar. Men de var snälla och roliga men två av dem flyttar hem snart.

Fyrverkerier

Igår var första dagen vi satt på kontoret och gjorde något, Hanna och jag. Vi kollade upp saker och mejlade runt. Fick en del gjort i alla fall. Sen visade Aynur oss gamla stan (jag kommer nog lägga upp bilder senare). Sen gick vi till Bulevar och kollade in havet och människorna som gick runt. Bulevar är strandpromenaden här i Baku. Rent och nybyggt. Människor som vandrade fram och tillbaka. Sen fick vi träffa Pervana för första gången. En väldigt trevlig kvinna som tydligen gått ner massa i vikt tack vara en akupunkturpiercing vid ena örat. Intressant. Enligt henne funkade det bra. Tillsammans med henne och Annika gick vi till Mirvarı, en uppstajlad resturang i sovjetstil alldeles vid havet, och åt en trevlig middag med Heidi. Heidi arbetar som lärare i norska på ett universitet här men flyttar en snart. Två år har hon bott här men nu är det dags att lämna Baku.
Även ikväll ska vi träffa norrmän. Eller rättare sagt norskor, vi ska möta en tjej som heter Line och gör praktik på Norges ambassad. Hon verkar trevlig och skulle ta med sig en vän som också var norsk och lärare. Kan nog bli en trevlig kväll med lite tips om Baku och liknande.
Men tillbaka till gårdagskvälen. Som jag nämnde igår så var det en helgdag, och detta firades stort på strandpromenaden! Man hade smällt upp en scen med artister och det var folk överallt. Annika, Pervana och jag försökte ta oss en rask promenad längst med havet men vid scenen var det proppfullt med människor och svårt att komma förbi. Men vi lyckades och när vi skulle åka hem började det dundra för fullt. Det var fyrverkerier. Och inte var de små eller några, nej nej det var en monstershow som höll på säkert en halvtimme. Detta är någon som slagit mig här i Baku. Mycket är renoverat och nygjort och de flesta affärer du ser är dyra. Armani och Gucci. Det läggs ofantliga summor på ett fyrverkeri på en helgdag folk inte verkar veta vad den firar. Men samtidigt vet man att landet har ett stort problem med internflyktingar och 49 % av landets befolkning lever under fattigdomsnivån. Prioriteringarna i det här landet känns helt skeva! Bara här inne i Baku kan man tydligt se skillnaden mellan centrum och där människor bor och lever på riktigt. Jag blir så ledsen när jag ser detta. Allt är bara fasader och yta. Men folk är trevliga.

Baku, 15 juni

Idag är dagen som vår praktik officiellt börjar men här i Azerbajdzjan är det helgdag så folk är lediga. Även igår var det helg, men vad det är helgdagen firar verkar man inte vara säker på. Är det för att fira att den förre presidenten räddade landet eller är det militärdagen? Eller kanske både och? Är det två olika helgdagar eller är den två dagar lång eller är måndagen kanske en klämdag? Så mycket betyder alltså firandet för folk i allmänhet här, man vet inte vad man firar, bara att man är ledig. Vi använde den lediga måndagen till att sova ut efter att ha kommit fram mitt i natten och sen efter en sväng upp på kontoret så tog vi Renas bil ut till ett hotell vid Kaspiska havet och åt lunch. Vi fick en plats i skuggan och maten var god så det var mycket trevligt. Vi satt länge där och pratade, både allmänt och om Yuvas arbete. Annika berättade om en feministisk sommarskola som ska hållas och vi ska kolla upp möjligheterna för mig och Hanna att följa med till Batumi och delta tillsammans med människor från hela södra Kaukasus, varav 7 härifrån Azerbajdzjan. Det skulle vara mycket spännande och vi pratade om att även ta ett besök i Zugdidi då när man ändå är i trakten. Jag hoppas det blir att vi kan följa med.
Resan hit till Baku gick bra och smidigt utan större krångel. Strax före tio i söndags morse möttes Hanna, Klara och jag på Arlanda. Konstigt nog kände jag mig inte speciellt nervös. Efter lite väntan och en del hej då-sms så gick vi på planet mot Istanbul. Vid incheckningen hade vi bett om att få platser bredvid varandra men det hade vi inte fått. Jag fick sitta mellan två killar som reste med varandra men mest sov och såg på film hela resan. Det var en smärtfri resa på två och en halv timme ungefär med god mat (som alltid när man flyger med Turkish Airlines) och en dålig film. Jag fick dock någon kort sekunds ångestvåg över mig, jag tror jag insåg hur lång tid sju månader verkligen är, men det gick snabbt över och jag var glad igen.
Istanbuls flygplats sägs vara den dyraste i världen, men vi köpte inget. Istället letade vi oss fram till vår gate och satte oss och väntade. Efter en timme eller så började det bi dags för mig och Hanna att gå genom den sista säkerhetskontrollen och lämna Klara. Det kändes tråkigt att lämna henne där helt ensam men hon klarar sig ju och vi kommer ses ett par gånger under de här sju månaderna.
Även resan mellan Istanbul och Baku tog ungefär 2 timmar och än en gång var maten god och än en gång fick vi inte sitta bredvid varandra. Väl framme i Baku skulle vi gå igenom passkntrollen och där kom resans enda problem, om dock ett litet ett. Vi ställde oss i kön för utländska medborgare och efter att ha väntat när människor med azeriska pass trängt sig fram till disken var det min tur att gå fram. Kvinnan i båset kollade på fotosidan av mitt pass och såg inte helt missnöjd ut. Hon bläddrade sedan vidare och fick syn på mitt armeniska visum. Lääääänge betraktade hon det, utan att slänga en enda glimt på mitt azeriska visum, sen tog hon mitt pass och gick iväg en stund. Var borta ett tag och kom och kollade argt igenom passet och kollade på mitt azeriska visum och grymtade några frågor. Tillslut kom jag igenom. Sen kom Hanna efter. När vi stod och väntade på våra väskor kom passkontrollanten fram än en gång och tittade på mitt visum. Men sen var det klart! Vi fick våra väskor och jag hann prata ryska med en taxichaufför innan vi hittade Aynur och Rena och blev skjutsade in till stan. De lämnade av mig och Camala som jag bor hos och jag fick tvätta mig och sova. I lägenheten där jag bor finns det bara vatten vid nio på morgonen och vid nio på kvällen så man måste planera in sina duschningar. Och duscha vill man göra ofta i den fuktiga värmen. Resten av dagen får man ta vatten som finns upphällt i badkaret om man vill tvätta sig eller så.
Nu sitter jag på Yuvas kontor och ska ta och börja kolla upp lite grejer och så. Det är tydligen väldigt dött här på somrarna men jag ska försöka komma igång med något nu så snart som möjligt!

Ha det fint, jag skriver någon gång igen.

Enköping

Nu har jag påbörjat min resa och lämnat Malmö. Känns konstigt att jag inte ska komma tillbaka dit på 7 månader, jag kommer sakna både staden och människorna. Men sju månader går väl fort.
än så länge är jag bara i Enköping med mamma, men på söndag åker vi. Jag var till Stockholm igår och köpte några sista saker till packningen och hämtade ut mitt och Hannas visum. 13 juni till 13 september är de giltiga, sen får vi förlänga. De är väldigt trevliga på ambassaden här i Sverige och de kände igen mig när jag kom. Jag antar att det inte är så jättemånga som kommer och söker visum. Annika, vår handledare från Kvinna till kvinna, sa att vad hon visste så var det inga svenskar i Baku nu.
Jag försöker att packa men jag fyller ju på med mer saker hela tiden så nu är min väska sprängfylld. Den är inte så jättestor och jag ska klämma ner böcker, papper, skor och kläder för sju månader i den. Kanske packar jag för mycket, jag vet inte. Ska försöka klämma ner skoldatorn i den på nåt sätt också.. Och jag tror jag glömt skärpet till en klänning i malmö, känns dumt. Hoppas den är snygg utan skärp också.
På lördag är folk välkomna hit till mamma och pappas hus på Daggkåpsgatan 17 i Enköping för en liten hej då-fest. Det blir till och med långväga gäster, Elina och Eira ska komma.
Nu ska jag försöka få klar den första distansuppgiften. Men jag tycker inte att finanskriser har med min praktik att göra och jag tycker att det är en tråkig uppgift. De andra uppgifterna känns lite mer relevanta för praktiken. Men den måste göras och jag ska försöka göra den nu.
Vill bara som avslutning säga att Hanna, Klara och jag ska blogga lite för Östgruppen medan vi är borta. Lite mindre personligt än vad jag kommer att skriva här då alltså. Den bloggen hittar ni HÄR

19 dagar kvar

Nu är det inte länge tills vi åker!
Jag var i Stockholm i helgen på Svenska freds 127-års kongress vilken var rolig, givande och intressant! Det är en så fin förening och det känns bra att vi kom fram till vettiga saker och kunde komma överens.
Och så på måndagen, igår alltså, tog jag en sväng till Azerbajdzjans ambassad på Karlavägen och lämnade in min visumansökan. Så nu är det bara att hoppas att jag får ett visum den första juni som de sa.

Maj

Nu är tiden på skolan i Tomelilla slut och praktiken börjar närma sig med stormsteg. Jag är tillbaka i Malmö och just nu borde jag egentligen städa min lägenhet istället för att sitta vid datorn. Imorgon kommer lite folk som är intresserade av att hyra min lägenhet från september och kolla på den. Så då måste jag ju ha städat och fint. Just nu är allt bara en enda röra, mina och Pärs kartonger om vartannat. Men det ska nog gå fint att styra upp det här. Jag har redan tömt min garderob och provpackat Bakuväskan. Det gick förvånansvärt lätt faktiskt.
Nu är det bara 5½ vecka kvar tills vi åker. Jag känner mig knappt nervös. Efter vårt Skype-samtal med Annika förra veckan kändes mycket enklare och klarare. Nu måste jag bara läsa in mig på lite saker. Och köpa kvittoblock.
Men nu ska jag städa. Och ställa ner saker i källaren. Och sen ska jag umgås med mina söta nyhemkomna vänner!

Nystart

Den här bloggen ebbade ganska fort ut, jag insåg att det här med att blogga inte riktigt var min grej.
Men nu ska jag försöka på nytt, nu har jag något intressant att skriva om, nämligen min och Hannas praktik hos YUVA i Azerbajdzjan. Det börjar närma sig nu, det är bara 10 veckor ungefär tills vi åker. Jag ser verkligen fram emot det.
Den kommande veckan är det meningen att vi ska ha praktik, men för oss i Kaukasusgruppen blir det inte riktigt en praktik. Däremot ska vi göra en projektplan med hjälp av LFA, tillsammans med Aynur och Irina. Vi började spåna lite igår och jag tycker nog att det gick rätt så bra, vi har identifierat en företeelse som är ett problem både i Georgien och Azerbajdzjan och vi har försökt oss på en början på ett problemträd. Det är väldigt intressant att lära sig sånt här som LFA och Oktagonen och liknande, det är verktyg som man antagligen kommer ha nytta av i sitt framtida arbete, även om det inte blir just under praktiken.
Imorgon tar jag och Joppe tåget upp till Enköping för att fira påsk. Sen blir Joppe kvar där till jag slutar skolan sista april, då åker jag upp och hämtar honom. Detta är för jag kommer ha så fullt upp nu under april och inte kommer kunna spendera så mycket tid med honom. Vi ska ut på vandring och vi ska till Georgien så Joppe behöver någon som tar hand om honom ett tag. Och så får han ju träffa Alma igen, jag tror han saknar henne.
Nu sitter jag hemma och undrar om jag inte ska få en sms-avi snart att jag kan hämta ut ett paket. Men det blir nog inte idag. Jag impulsköpte en liten digital systemkamera häromdagen som jag har tänkt att använda mig av under praktiken. Vi ska ju arbeta med informationsarbete när vi kommer hem, då vill man ju ha snygga bilder att visa upp. Så nu väntar jag förväntansfullt! Så här ser den ut: