Youth center

Vi har inget kontor i tva veckor nu. detta pa grund av att yuva lanat ut kontoret till nagon annan organisation, om vi forstatt det ratt. Inget kontor betyder aven inget internet for var del. Vi kunde inte skaffa internet hemma eftersom vi delar vart telefonnummer med nagon annan. Om vi far var hyresvardinna att skaffa ett nytt nummer ska det funka, men jag har hort det ryktas om att ett nytt nummer kan vara fasligt dyrt. Sa det far val bli elcell-internet, men det ar dyrt det... Men man vill ju garna ha internet hemma sa man ska prata med familj och vanner pa skype pa kvallarna och sa. Men idag sitter vi pa youth center och lanar deras datorer och internet. Man de har sparrat facebook pa datorerna vi far anvanda. Det funkar pa en dator men den ska deras personal anvanda sa vi fick snallt flytta pa oss. Typiskt.

For er som inte redan vet sa skaffade vi katter i fredags. Bulbul och Geidar (eller Heidar) heter de och de ska skramma ivag rattorna fran var lagenhet. De ar sota och snalla sma flickkatter, men ibland vacker Bulbul mig och Ieva genom att bita oss i vara nasor.

Ikvall ar jag och Hanna bjudna pa middag hemma hos Vibeke, tillsammans med Mona. Det ska bli mycket trevligt.

Bilder!!!

Regn

Idag stannade jag hemma från kontoret på morgonen för att Hanna skulle kunna skypa med sin pojkvän ifred. Det var rätt skönt att vara hemma lite, men jag måste faktiskt påpeka att jag var rätt effektiv ändå. Jag klistrade upp kvitton och pillade med bokföringen i Excell till exempel. Jag känner att jag har rätt bra koll på min bokföring, förhoppningsvis kommer den bli godkänd när vi kommer hem i januari så jag slipper betala tillbaka några pengar. Hittills tycker jag att jag hållit mig rätt bra till budgeten, känns som jag kommer få pengar över varje månad. Om jag lyckas med det här i Baku undrar jag hur mycket pengar inte Klara borde få över! De i Georgien kan ju lugnt leva lyxliv trots att de får 500 mindre än oss i månaden, allt där är ju så billigt medan priserna här är som i Sverige ungefär. Men jag har ju tänkt rätt mycket på att inte göra av med så mycket pengar, om jag slutade tänka skulle jag enkelt överskrida budgeten. Och jag måste bli bättre på att komma ihåg att be om kvitto! Men på många ställen går inte kvitton att få, som på till exempel den lilla affären och bageriet alldeles bredvid där vi bor. Då blir det till att skriva egna kvitton. Känns som jag bara köper ägg, bröd, tomater och aubergin när jag handlar. Men det är ju god mat det.
Jag förde även över lite bilder från Georgien från min dator till ett usb-minne när jag var hemma. Dessa ska läggas upp på facebook och några kommer här på bloggen och ytterligare några ska skickas till Kvinna till kvinna för att kanske komma på hemsidan till en text om sommarskolan. Jag tvättade också. Precis när jag satte på tvättmaskinen började det regna så jag blev lite orolig att jag inte skulle kunna hänga ut kläderna, men det var ett snabbt övergående regn. Regn är inte något man ser mycket av här i Baku. Som vanligt krånglade centrifugeringen på maskinen, man har tur de gånger den funkar utan problem. Men efter lite pill brukar det gå att lösa.

Igår så träffade vi tjejerna som var med till Batumi plus några till. Vi sågs på kontoret och pratade lite om vad vi har för idéer om aktiviteter och om de hade några idéer eller ville vara med och hjälpa till eller så. Det var mycket trevligt även om det inte kom så jättemånga nya idéer. Vi åt glass och Ayla och Aynur hade med sig kakor och godis så nu är godisförrådet på kontoret påfyllt igen. Jag kommer vara helt sockerberoende när jag åker härifrån i januari. Det finns alltid sötsaker på kontoret och när vi är där hela dagarna kan jag inte låta bli att äta av dom hela tiden. Rund som en boll kommer jag bli av allt godis och bröd jag äter här.

Vi har haft en couchsurfare här ett par dagar. En kille från Kanada som pluggar i Uppsala. Han kom till oss i helgen för Abbas hade sagt att det var en svensk couchsurfare på väg till Baku. Nåja, svensk var han ju inte men det brukar ju vara kul med couchsurfare. Han sa inte hur länge han skulle stanna så vi antog en natt eller två. Men han är fortfarande kvar. Ikväll sticker han dock, han ska ta flyget till Kazakstan. Jag vet inte vad det var med honom, men han irriterade mig på något sätt. Hans sätt att vara liksom. Och så har han haft mina nycklar så det ska bli lite skönt att han åker så jag får tillbaka dom. När han packade sin väska igår hade Ieva sett något i hans väska som såg ut som kärlet vi brukar koka tevatten i och när hon imorse skulle koka vatten fanns den mycket riktigt inte i köket. Så hon plockade tillbaka den från hans väska. Sån konstig grej. Ska man sno något hemma hos folk man bor hos, varför tar man en sån sak? Jag blir irriterad. Även min enda bok på engelska är borta, men den har antagligen Vladic tagit med sig till Georgien så den tror jag inte är snodd. Om inte Vladic har den misstänker jag direkt couchsurfaren och då kommer jag bli så jävla arg. Men ikväll sticker han som sagt. Och ikväll får vi även två nya vänner här i lägenheten; två katter som Ieva ska ta hem. Förhoppningsvis har de någon effekt mot råttorna. Man kan ju alltid prova i alla fall. Och jag gillar ju katter så jag blir glad.

Vill bara avsluta med att nämna att jag drömde en så bra dröm i natt. Den var så fin och fick mig att tro att det kan bli riktigt fint att komma hem igen i januari, utan att för det ge mig någon hemlängtan. Snarare att det som är nu är bra och det kommer även bli bra att komma hem.

Rat wars

Kan det vara så att vi har vunnit kampen mot råttorna? Antagligen inte, men de två senaste nätterna har vi inte sett några spår av att de har varit ute i lägenheten. Så man kan ju alltid hoppas. Med råttorna borta är det bara холодильник и стиральных машин kvar att fixa, sen har vi den bästa lägenheten!
Igår kväll var vi hemma hos Line som har arbetat på den norska ambassaden för hon skulle flytta hem och hade en liten hej då-träff med vin och vänner. Det var trevligt och roligt att få träffa folk. Vi fick träffa Mona som ska ta över efter Line på ambassaden och hon verkade mycket trevlig.

I tisdags var vi på en workshop tillsammans med aktiva medlemmar från Yuva. Det var skoj att få träffa lite folk och workshopen, som handlade om logframe, var intressant. Det skulle vara en till workshop dagen efter tillsammans med andra organisationer men eftersom den skulle vara på ryska valde vi att inte gå. Jag satt hemma med datorn och planerade lite diskussionsgrupper istället.

Nu ska jag fundera lite på om jag ska ta en till kaka från kylskåpet och vad jag ska göra sen. Det kommer bilder från Georgien så fort jag kommer ihåg att ta med mig kameran.

Summer school, summer camp, kylskåp och råttor

Förra veckan åkte jag och Hanna till Georgien, som ni kanske läste i senaste blogginlägget. Efter några dagar i ett väldigt varmt Tbiisi tog vi nattåget till Batumi för att vara med ett par dagar på Feminist Summer School. Det var en veckas utbildning för unga tjejer från Georgien, Armenien och Azerbajdzjan. Vi hade fått höra att hotellet skulle kosta 50 dollar per natt så vi bestämde oss för att bara stanna två dagar. När vi sen checkade ut fick vi dock veta att det var helt onödigt eftersom Kvinna till kvinna betalade hotellet för oss så vi skulle ha kunnat stanna ett par dagar till eller hela veckan.
Sommarskolan var på ett hotell en bit utanför Batumi. Varje dag hölls ett förmiddagspass och ett eftermiddagspass med lunch emellan. När vi kom var dock eftermiddagen ledig och vi åkte och kollade på någon ruin och sedan åkte vi in till Batumi och badade och åt adjarisk khachapuri (sån med ett ägg i mitten). Det var en trevlig dag och roligt att få lära känna tjejerna lite. De var verkligen coola allihopa och jag hoppas jag får träffa dom igen!

Efter två dagar på sommarskolan tog Hanna och jag en marschrutka till Zugdidi och hälsade på Klara och Micke. Det var så najs att få träffa Klara igen! De har det inte jättebra där på Gaenati men som tur är finns Mizani, en ung organisation som jobbar med IDP:s, som de kan få jobba lite med. Jag tyckte att det kändes som att Mizani mer bryr sig om vad de gör och verkligen vill uppnå något medan Gaenati bara rullar på som de brukar i ganska bekväma gamla hjulspår och inte riktigt bryr sig om att uppnå eller förändra något.
I övrigt så verkar Zugdidi inte så trevligt. Som Vladic sa till oss innan vi åkte; det är en väldigt olycklig stad. Och tråkig. Finns inte så mycket att göra. Och stämningen känns mycket mer osäker än i Baku. Zugdidi är inte ett ställe där man går en själv om kvällen direkt.
Klara och Micke hade fullt upp med sitt Kid Csmp Fun när vi var där så vi var med på lägret. Det var för ungdomar mellan 14 och 16 eller nåt sånt och när vi hälsade på gjorde de mumier, spelade brännboll och fotboll. Ganska trevliga ungar, men de kunde ju aldrig hålla tyst. Jag skulle inte klara av att jobba med dem i två veckor så jag är ganska imponerad av Klara och Micke.

När vi varit i Zugdidi ett par dagar tog vi nattåget tillbaka till Tbilisi. Där gjorde vi inte så mycket alls, vi tog en kaffe på Caliban's coffee och köpte handdukar på marknaden och sen var det nästan dags att hoppa på det fjärde nattåget på en vecka och åka tillbaka till Baku. Innan vi åkte skulle vi dock handla lite mat att ta med oss. Och vilka springer vi på på affären om inte Karina och Revaz! Vad förvånad jag blev, man förväntar sig ju inte riktigt att springa på sin gamla lärare i Tbilisi. Jag hade tänkt att jag skulle höra av mig till henne innnan jag och Hanna åkte dit, men jag glömde liksom bort det, vilke var väldigt dumt! Hade vi vetat att de var där skulle vi ju kunna ha setts! Men jaja, nu skulle ju vi till vårt tåg så vi fick säga hej då och handla klart. Men hon sa att hon och Märta-Lisa kommer till Baku i höst. Det ska bli roligt, då får jag och Hanna visa dom stan lite.

Nattåget till Baku var alltså det fjärde på en vecka. Första klass alla gångerna, man vill ju få en kupé där man kan andas litegrann i alla fall. Tåget mellan Georgien och Azerbajdzjan (och åt andra hållet också) står still några timmar på varje sida gränsen när alla pass ska kollas och tåget gås igenom. När tåget står still funkar inte luftkonditioneringen och det blir olidigt varmt inne i tåget. När vi var på den georgiska sidan gränsen kollade passkontrollanten i mitt pass och sa att mitt visum inte var giltigt så jag skulle inte kunna ta mig in i Azerbajdzjan. Han sa att de bara var ett single entry visum och att jag redan åkt in en gång. Jag försökte vara så trevlig som möjligt när jag pekade på att det faktiskt stod double under number of entries. Han trodde dock inte på mig och sa att Georgien inte har några problem med att jag åker ut ur landet men att jag skulle få problem på andra sidan gränsen. Jag var ju väldigt säker på att jag hade dubble inresor på mitt visum men vi kunde inte låta bli att bli oroliga. Man vet ju aldrig med Azerbajdzjan, och vi hade fått höra om när Evelina, som var praktikant här tidigare, blev fast vid gränsen för de sa att hon inte hade fler inresor på sitt visum. Så vi satt på helspänn i den svettiga kupén och när vi äntligen åkte över gränsen och stannade vid den azeriska kontrollen var jag rätt nervös. En man i kamouflagekläder tog mitt pass, kollade på mitt visum, kollade på fotosidan, kollade på mig. Han sa ingenting. Inte ens om mitt armeniska visum. Sen tog han Hannas pass och kollade lite snabbt sen gick han iväg. Vi var chockade, inte kunde det väl gå sådär lätt? Han kommer nog tillbaka tänkte jag, de måste ju i alla fall trakassera mig lite för mitt armeniska visum. Men han kom inte. Däremot kom tullpersonalen och kollade in i kupén. De var väldigt trevliga och glada och skojade lite. Efter ett tag fick vi tillbaka våra pass och tåget rullade vidare. Inga problem alls, den azeriska sidan var till och med trevligare och mer effektiva än gen georgiska. Det hade vi inte väntat oss och jag var på bra humör.

Sen kom vi hem till vår lägenhet med Ieva, Vladic och en hungrig råtta. Så sedan vi kom hem har tiden ägnats åt att smida planer om hur man ska döda råttorna och att leta efter en gubbe att laga kylskåpet. Kylskåpet verkar funka nu, men med råttorna är det lite värre. Vi har lagt ut gift, hoppas de äter och dör.

Biljettinkop och shopping

Idag lyckades jag kopa tva tagbiljetter till Batumi. Pa ryska. Bra gjort av mig. Jag har aven druckit kvas och islatte och kopt lite grejer. Passade pa och kopte lakan eftersom de har i Tbilisi kostar mindre an en tredjedel av de billigaste i Baku. Kopte aven en klanning, en bok pa engelska och en gammal filmaffisch fran sovjettiden. Man maste ju passa pa, i Baku har man ju inte rad att kopa nagot och bocker pa engelska finns det inte gott om dar. Dead souls var det jag kopte, kommer nog bli bra lasning. En annan bok som Hanna precis gjorde mig uppmarksam pa ar boken Artush och Zaur som ar en karlekshistoria mellan en azerisk och en armenisk man. Later valdigt intressant och finns att kopa pa bokaffaren Ali och Nino i Baku, men dock pa azeriska sa jag kommer inte kunna lasa den... Kanns synd.
Jag upptackte aven idag att Rysslands president Medvedev twittrar. Mycket intressant.



Imorgon har vi en dag till i Tbilisi innan vi satter oss pa nattaget till Batumi. Lite svart att veta vad man ska ta sig for har om dagarna, det ar sa varmt sa man ar inte sa sugen pa att ta sig upp till botaniska tradgarden eller till den stora kyrkan eller andra sevardheter. Far se vad vi hittar pa. Vi har redan kopt bocker pa Prospero's books och tagit en kaffe pa Caliban's coffee. De har utokat cafeet sa nu kan man aven sitta inne. Mycket trevligt.

Tbilisi

Jag ar i Georgien, i Tbilisi. Sitter pa Kvinna till kvinnas kontor, vi ska fa sova har vilket ar mycket trevligt eftersom det ar ett valdigt bra och fint kontor. Vi ar i Georgien for att vi i veckan ska halsa pa pa den feministiska sommarskolan i Batumi. Kan bli roligt tror jag. Igar kvall satte vi oss pa taget fran Baku tillsammans med sju tjejer fran Azerbajdzjan, inklusive Rena och Aynur, som ska till skommarskolan. Det var en valdigt trevlig resa i tag fran gamla DDR. Jag sov faktiskt valdigt bra. Det var nog en bra ide att ta den dyrare kupen.
Idag borjade vi dagen med att fa vara pass kontrollerade bade pa den azeriska och den georgiska sidan gransen. Nar det var avklarat efter nagra timmar rullade vi sakta men sakert in mot Tbilisi. Har har vi mest knatat omkring. Det mesta ser ut som jag minns det, det har inte hant jattmycket pa tva ar. Men manga fler skyltar finns pa engelska numera, vilket kan vara valdigt praktiskt da det georgiska alfabetet kan vara svart att lasa. Vi lyckades dock bestalla och klamma i oss en khachapuri med borjomivatten till i parken. Dock orkade vi inte hal khachapurin och gav de sista bitarna till en liten kille som lekte i fontanen.
En sak som dock forandrats sen jag var har sist ar att det numera finns ett flashigt SAS Radisson hotell pa Rustaveli.

Nar jag var har for tva ar sedan sag det lite mer ut sahar

Man holl da pa att renovera det sa att det skulle fungera som ett hotell igen. Tidigare hade man namligen latit internflyktingar fran Abchazien bo dar. Det var under sovjettiden ett femstjarningt hotell och nar flyktingarna flyttades in dar vid 1992/93 sades det att det har var en tillfallig losning. Forst efter mer an tio ar flyttades familjerna ut. Vissa fick pengar nog att kopa sig en lagenhet, andra lamnades vind for vag. Manniskor levde alltsa i ett gammalt nerganget hotell mitt pa stadens huvudgata i mer an tio ar.

Nu ar det alltsa ett hotell igen med lyxiga rum for EU-folk och andra som kan tankas vilja besoka Tbilisi att bo i.

Ikvall har jag tagit mig en ol och atit lite chips pa balkongen har pa Kvinna till kvinnas kontor. Nu ska jag nog forsoka sova sa jag ar pigg och glad och talmodig imorgon nar jag ska forsoka kopa tva tagbiljetter till Batumi.